Att ha självförtroende och den så kallade möjlighetsstrukturen med sig kan liknas vid att cykla i medvind. Du känner det inte. Du tror att dina framgångar, din chefskarriär, din höga lön är ett resultat av att du är bra, riktigt bra, bättre än de flesta andra. Du har kämpat länge och tränat hårt för detta. De som inte når lika långt som du kan helt enkelt inte ha ansträngt sig lika mycket och inte varit tillräckligt uthålliga. Att ha möjlighetstrukturen emot sig kan däremot liknas vid hemfärden ovan. Det är kämpigt, du anstränger dig hårt men du får inte utväxling på dina kraftuttag. Du kommer inte framåt eller uppåt. Du gör ingen vidare chefskarriär. Trots att du har kämpat länge, varit mer uthållig än de flesta. Du tänker kanske att snart är det min tur, snart ser de att även jag är bra, riktigt bra, lika bra som de bästa eller till och med bättre än de bästa. Det är bara det att krafterna börjar ta slut. Det blir nämligen aldrig medvind. Ingen tid att bara låta naturkrafterna jobba för dig. Där du kan föras med utan så stor ansträngning.
Min senaste artikel, som jag skrev i slutet på december, har rönt stort intresse. Större än jag kunde ana. Både från kvinnor och män. Rubriken ”Varför blir så många inkompetenta män chefer?” väckte uppenbarligen intresse. Och rubriken tillsammans med innehållet
resulterade i många kommentarer. De flesta kommentarerna var uppskattande och uttryckte tacksamhet. Men några av kommentarerna fick mig att fundera, till exempel:
”inte så bra titel… om det inte är ok att skriva så om kvinnor så är det inte ok att skriva så om män”
”Does it only apply to men?”
”Det enda som jag har något svårt att förlika mig med är resonemanget att männen i så stor grad skulle vara inkompetenta”.
Vid vidare läsning framkommer att kommentarerna ovan lämnats UTAN att vederbörande läst hela artikeln. Det vittnar om stort självförtroende. Att kommentera och ifrågasätta innehållet utan att ha läst artikeln. Touché! Precis min poäng. Med lite mer ödmjukhet skulle vederbörande ha läst hela artikeln först och kommenterat sedan. Kvinnor är präglade på och förväntas vara perfekta, att inte göra några misstag. Män är präglade på att ha slarvmån*, att inte alltid behöva vara perfekta, att få göra misstag. Såklart att man då kan ha självförtroende nog att kommentera artikeln utan att ha läst den.
Hur kan du som man få reda på att män, och med största sannolikhet du själv, cyklar i medvind? Och hur kan du få reda på hur det känns att cykla i motvind när du inte upplevt det själv? Mitt viktigaste råd** till män som vill jobba för könsbalans, i synnerhet män i ledande position, är att prata med kvinnorna på din arbetsplats. Fråga kvinnor som du känner och litar på. Fråga hur det är att vara kvinna och hur de upplever skillnaden mellan att vara man och kvinna där. Och lyssna aktivt på svaret. Avbryt inte och gå inte i försvar. Bara lyssna. Och ställ gärna följdfrågan: vad är det mer jag inte vet kring dessa skillnader? Och lyssna aktivt igen. För säkerhets skull kan du ställa frågan en tredje gång och kanske först då får du höra om grundorsaken till kvinnors frustration, saker du aldrig tänkt på tidigare och inte trodde existerade på ert företag. Du kommer att höra om skillnader som kvinnor upplever varje dag på företaget. Att du som man får ta del av dessa erfarenheter gör att du kan utveckla en förståelse för att det finns skillnader och kanske till och med ana ditt eget bidrag och din koppling till dem. Ditt intresse väcks och leder till att du själv förändrar ditt beteende, dina val och dina beslut. Och när du väl fått syn på dessa skillnader kommer du om och om igen att ställa dig frågan: Varför har jag inte sett detta tidigare?
I den könsbalanserade och jämställda ordningen finns ingen könsrelaterad vindriktning. Där kan det lugn råda som en vindstilla dag erbjuder. Där får du möjlighet att ta dig fram av enbart egen kraft, på gott och ont. Och alla vi som tidigare ”blåst på” och skapat vinden som gav vissa medvind och andra motvind, vi jobbar nu varken för eller emot dig, vi har börjat se kön, blivit genusmedvetna, vi GÖR jämställdhet och vi leder jämställt. Jag inkluderar mig själv i detta ”vi”. Jag jobbar ständigt med min egen utveckling och mot att leda och leva 100% jämställt. Det är ett mödosamt och hårt arbete som kräver uthållighet. Och det kommer det att vara för dig också, kvinna som man.
* Tack Jesper Fundberg för att ha myntat begreppet ”slarvmån”
** Mitt viktigaste råd till män som vill jobba för könsbalans är taget från ”Male Champions of Change”, 15 män och VD:ar i Australien som visar på vad män behöver göra för att leda kvinnor till framgång i sina organisationer.
