Om vikten av utvecklande “kvintorskap”

augusti 2020

Jämställdhet… eller bristen på den?

Det har nu gått ett halvår sedan jag skrev under mitt anställningsavtal på Barbro Dahlbom Hall Konsult med målet att hjälpa Anna Kowalska Lindberg att förvalta Barbro Dahlbom-Halls arv genom att vidareutveckla dotterbolaget Anima. Under dessa sex månader har jag tagit del av Barbros tankar och idéer på många plan. Jag har läst artiklar, diskuterat med deltagare från hennes ledarskapsprogram, arbetat med hennes hemsida, skrivit texter om henne och dylik. Men vem är egentligen Barbro Dahlbom-Hall? 

I våras släpptes Barbros sista bok ”Att vara kvinna över sitt liv – 10 budord för dig som vill framåt” och i samband med detta väcktes idéen hos Anna Kowalska Lindberg att ordna ett möte mellan mig och Barbro för att diskutera bokens innehåll från olika generationers syn. Ett kvintorskap helt enkelt, som Barbro i boken uppmanar till och beskriver som ett möte med ömsesidigt utbyte mellan kvinnor i olika åldrar. Målet för vårt möte var inte att hitta några rätt eller fel, för sådana finns inte alltid. Målet var att få bredare perspektiv på gamla frågor och samtidigt väcka nya frågor till liv. Ett mål som vi båda uppfyllde.  

En för mig intressant del av boken är när Barbro berättar hur hon inför sin blivande man Bo radar upp olika förutsättningar för att deras äktenskap ska fungera ur ett jämställdhetsperspektiv. Huruvida jämställdheten inom nära relationer har förändrats eller inte är någonting vi pratar om mycket under mötet. Här är jag övertygad på att samhället har gjort framsteg, men tror att vi inte uppnått absolut jämställdhet på grund av kunskapsbrist. Jag själv hade aldrig reflekterat särskilt mycket över föräldraledighet innan jag i arbetet på Anima kom i kontakt med ämnet på djupet. Mina tidigare tankar i stil med att ”Den föräldern som vill vara hemma mest bör vara det” har fått en djupare betydelse. Jag tycker visserligen att det ska vara upp till föräldrarna att ta ett gemensamt beslut om detta, men inte hade jag tänkt på hur mängden uttagna föräldradagar påverkar de vidare karriärmöjligheterna, löneutvecklingen och pensionen förrän jag hade fakta framför mig. Bevis på att kunskap behövs för att ta kloka beslut!

Vi pratar även om en annan jämställdhetsaspekt som väcker starka känslor i mig. Nämligen att många arbetsgivare inför en nyanställning tänker att unga kvinnor sannolikt snart kommer bli mamma och därför funderar på huruvida de ska välja en manlig kandidat till jobbet istället. Det här gör mig så arg! Männen har precis lika stor sannolikhet att bli pappor inom ett par år, det här borde inte ens vara uppe för diskussion.  

Att tänka på hur mycket arbete vi har kvar innan arbetsplatserna är jämställda är för mig som inom ett år ska ta mitt första heltidsjobb skrämmande. Det gläder mig dock att utvecklingen från när Barbro uppfattades som märklig som talade om en helt jämlik relation mellan kvinnan och mannen i ett förhållande har gått framåt enormt mycket. Vad det gäller mig och min sambo är jämställdheten lika självklar som att andas. Vi tvättar, städar, lagar mat, handlar och allt därtill precis lika mycket. Och om vi i framtiden får barn är vi beredda på att ta ut lika många föräldradagar var. Barbro summerade detta väldigt fint i en mening som verkligen fastande hos mig. ”Man hör när du pratar att du har tänkt och då har du naturligtvis valt en kärlek som också har tänkt, annars är det inte värt din kärlek.”. 

Omfattningen av sexuella trakasserier

En mening som fastnade hos mig är när Barbro uttryckte ”att vara kvinna är lite hotfullt för att det är ett kön som har en maktlös historia”. Att kvinnorna inte nämns förrän väldigt sent i historieböckerna är vi medvetna om och därför kan jag förstå att det blev turbulens när kvinnorna fick och kunde ta plats i samhället. Men förändring är inte nödvändigtvis dåligt. Från att som kvinna inte ha rätt till någonting, sin kropp, sin ekonomi eller ens rösträtt till att vara där vi är idag har varit en lång och tuff kamp som vi unga kvinnor idag måste vara väldigt tacksamma för. Den makt som kvinnorna tagit under de senaste årtiondena tror jag däremot har skrämt många män och i och med kvinnornas nya ställning i samhället är det inte heller lika enkelt för männen att känna sig oövervinneliga. Denna rädsla av att karriärmässigt bli omkörd av en kvinna sticker i ögonen på många män och det är enligt mig här som sexuella trakasserier av kvinnliga kollegor kommer in.  

Enligt Barbro själv var problemet knappt märkbart under hennes första år i arbetslivet. År 2017 skulle i och med #metoo rörelsen senare komma att bli en ögonöppnare för många människor gällande omfattningen av sexuella trakasserier och idag kan jag som ung kvinna vittna om att många tjejer redan tvingas uppleva detta så tidigt som under sina första sommarjobb i tidiga tonåren. När jag berättar för Barbro om vad min generations unga kvinnor råkar ut för på arbetsplatser, skolor och nattklubbar sitter hon tyst en stund och utrycker sedan ”jag bara gapar när du säger så där”. Och hon är tyvärr inte den första som reagerar på så vis när jag pratar om ämnet. Under ett tidigare sommarjobb frågade en orolig pappa mig om hur vanliga sexuella trakasserier egentligen är för unga kvinnor. Detta efter att hans tonårsdotter startat sin första dag på sommarjobbet genom att bli klappad på rumpan av sin manliga chef inför resten av de anställda i lunchrummet. Pappan i fråga var i chock över dotterns berättelse och jag kunde inte lugna honom eftersom jag visste att det ärliga svar jag kunde ge inte är i närheten av vad en orolig förälder vill höra.  

Jag och Barbro diskuterar vidare kring ämnet och förhållandet mellan kvinnlig framgång och sexuella trakasserier. Hon menar att desto mer framgångsrika vi kvinnor är, desto mer känner männen att sexuella trakasserier är det enda sättet att tillbaka framstå som hotfulla och på så vis få tillbaka sin makt. Dessutom tror hon att användningen av detta sjuka maktverktyg kommer att öka i takt med att kvinnorna fortsätter att visa framfötterna och vågar ta plats i samhället. Jag hoppas så innerligt att hon har fel.

Genom en snabb sökning på Google presenteras direkt siffror på hur utsatta kvinnor, och då framförallt unga kvinnor, är på sina arbetsplatser idag. Tänkvärt, läskigt och riktigt äckligt. Desto mer motiverande att tillsammans göra något åt detta! Jag tror att vi alla måste dela och ta del av så väl kunskap och information, som personliga berättelser och upplevelser. Vi måste våga lyssna och läsa, även fast sanningen skrämmer. Dessutom tror jag vi alla måste bli medvetna om att det inte handlar om att skapa ett matriarkat där endast kvinnorna får ta plats, utan en gemensam grund där alla människor har samma rättigheter och möjlighet till utveckling oavsett kön. Det finns oändligt med studier vars slutsatser konstaterar att väl könsbalanserade team presterar bättre än homogena grupper, varför är då så många män rädda att låta kvinnorna ta plats? Här vill jag dela med mig av ett citat jag gillar: Without Hermione, Harry would have died in the first book.

Varför boken var viktig för mig

Medan jag läste boken fick jag många gånger stanna upp och tänka efter. I boken lyfts det att vi är många som har svårt att våga vara stolta över våra prestationer, samtidigt som vi generellt har väldigt svårt för att ta kritik. Jag håller med om båda påståendena och kan känna igen mig i bägge, men det går ju bara inte ihop. Meningarna säger emot varandra. Om jag inte själv kan vara nöjd och stolt, då borde väl kritiken vara befogad? Jag och Barbro pratar en del om att våga ge och ta kritik. Hon berättar att den jobbigaste kritiken hon har fått höra också är den som har hjälpt henne mest. Den meningen tror jag kan vara nödvändig för många människor att höra och reflektera kring. Kritik som kommer obefogad eller utrycks på fel sätt kan uppfattas som elakt och tas därför inte emot bra av personen som den är riktad mot. Barbro tipsar därför om att be någon ge dig kritik och att ge denne lång tid på sig att fundera och formulera sig, då får du som mest nytta av vad personen säger och kan utvecklas i rätt riktning. Genom att höra någon berätta hur denne upplever dig kan du bli medveten om dina styrkor och svagheter, vilket ju säger sig självt att det är nödvändigt för att lyckas långt i en karriär. Barbro är noggrann med att visa att kritik ska ses som en tjänst. I denna veva berättar jag för Barbro att man i skolan redan i tidig ålder idag får öva på att ge och ta kritik, vilket hon tycker är jättebra. Jag kan inte annat än att hålla med.      

Medan jag läste boken tänkte jag ofta på hur olika generationer ser på saker och ting, som viljan att ha en karriär till exempel. Min farmor var hemmafru i ungefär 15 år medan pappa var liten och tog dagligen hand om barnen medan farfar var på arbetet. För mig låter det inte lockande alls, men alla fruar på gatan gjorde så och både männen och kvinnorna tycktes vara nöjda med att ha det så. Idag kan jag inte nämna en enda av mina väninnor som skulle vara nöjda med det upplägget. Att det ses som en självklarhet för så många unga kvinnor att utbilda sig, satsa på sin egen karriär och inte vara i beroendeställning är helt fantastiskt! Ett annat exempel på att samhället förändrats är nyligen då en väninna till mig fick sin första heltidstjänst efter fyra år på universitet. ”Grattis! Nu måste du gjort många tjejer avundsjuka när du fick jobbet och inte dem” utryckte hennes farfar stolt. Hon svarade ”… och killar. Det var även killar som sökte men jag var bättre lämpad än dem med.”. Självklart menade han inget ont, i jobben hans generation tävlade var arbetena ofta separerade så män och kvinnor hade helt olika yrken och arbetsuppgifter, men jag tycker samtalet symboliserar hur långt vi har kommit. Inte skulle någonsin en jämnårig säga så till mig.

En annan sak vi diskuterar är rädslan för att misslyckas. I boken beskriver Barbro hur man inte kan lyckas förrän man misslyckats, och fastän jag håller med henne så tycker jag att det är svårt att acceptera ett misslyckande. Jag vet också att många delar åsikten med mig, att det är oerhört jobbigt att misslyckas oavsett om det handlar om små eller stora saker. Under samtalet trycker Barbro på att det är viktigt att kunna känna både glädje och sorg över sig själv och jag vet att hon har rätt. Det är synd att det så många gånger är svårt att hitta en rimlig balans mellan de två, glädjen och sorgen. Däremot vet jag att övning ger färdighet, och jag har bestämt mig för att öva på att stanna upp och analysera situationerna som för mig framstår som misslyckanden. Barbro skriver i boken att om du kan förlåta andra som begår samma misstag, kan du förmodligen även förlåta dig själv. Ett knep jag kommer anamma.  

Vi pratar även om ordet kvinna och hur svårt det är för många att använda ordet, inklusive mig själv. Jag använder inte ordet kvinna för att beskriva mig själv och jag vet att majoriteten av mina väninnor inte heller gör det. Därav har jag funderat mycket kring hur och när man känner sig redo att inta den titeln. Kommer det naturligt vid en viss ålder? Kanske måste jag uppnå några av mina karriärsmål först? Eller handlar det om när och hur jag väljer att skaffa familj? ”Var och en måste göra upp med sig själv vad det innebär att vara kvinna” förklarar Barbro och trycker på att jag ur hennes ögon framstår som en ung målmedveten kvinna. Hon fortsätter genom att säga ”att vara kvinna är att göra upp med sig själv, att tänka djupare inom sig.”. Den resan har jag påbörjat genom mitt arbete med den här texten och förhoppningsvis har jag svaret på min egen fråga om inte allt för lång tid.

Barbro berättar att den vanligaste kommentaren efter att folk har läst boken är ”Tänk om jag läst den som ung!”. Jag som har läst boken som ung är glad över att jag har gjort det. Även om jag ännu inte upplevt allting som beskrivs i boken, så känner jag mig förberedd. Däremot vill jag trycka på att det är viktigt att avsätta mycket tid och att ha ett öppet sinne vid läsningen av den här boken, för att verkligen ta till sig av de delar som prickar in på just dig. Barbro själv beskriver det hela som att ”Boken handlar om att ta ledarskap över sitt liv, det kräver både kraft och mod.”. 

Efter det här mötet är jag ännu mer övertygad om att kvintorskap är viktigt, att få reflektera över sig själv i förhållande till andra kvinnor. Jag tror också att det är viktigt att få diskutera med människor som man inte har en nära relation med, för då tillåts samtalet att bli mer ärligt och djupt, utan att några fördomar eller gränser. Här tycker jag att skolor och universitet kan bli bättre på att föra samman studenter med drivna kvinnor för att tidigt skapa denna generationsöverstigande relation av givande och tagande.

Om ett år tar jag min masterexamen och jag är oerhört förväntansfull inför att lämna skolbänken bakom mig. Även fast ”Att vara kvinna över sitt liv – 10 budord för dig som vill framåt” stundvis avskräckt mig för vad som komma skall, så tror jag stenhårt på att jag förberett mig väl genom läsningen. Förhoppningsvis kan jag, som Barbro uppmanar till i boken, undvika många egna smällar genom att ha tagit del av andras erfarenheter. Med det sagt känner jag mig mer motiverad än någonsin på att ge mig ut och bidra till förändring och förbättring. Och framförallt, på att bli kvinna över MITT liv.  

Anna Söderlund, augusti 2020

Intresserad av boken?

”Det här är ingen handbok i hur du krossar glastaket. För gör du det är risken stor att du skär halsen av dig på vägen. Istället vill jag visa hur du kan ta dig igenom taket utan att stryka med. Hur du tänjer på det, hittar en lucka eller bucklar till det så att säga. För du tror väl inte att du kan fortsätta verka utan ditt goda huvud?”

Att vara kvinna över sitt liv är en bok som ger kraft, mod och handfasta råd åt kvinnor som vill framåt när patriarkatet står i vägen. Tio enkla budord presenteras – en vägledning i konsten att ge sig själv rätten att styra vilken riktning livet ska ta. Här får du också redskapen du behöver för att ta dig vidare i yrkeslivet.

Boken finns att köpa här, tillsammans med flera andra av Barbro Dahlbom-Halls böcker.