Att vara ett alternativ för alla, kvinnor och män

17 augusti 2022

Vi behöver samtala om de skarpa politiska motsättningarna mellan kvinnor och män. Tvärtemot vad DN nu föreslår på ledarplats i valtider. Att vara ett bra alternativ för mer än hälften borde vara en självklar utgångspunkt för den som vill bilda en majoritetsregering. Men i dag är kvinnor mycket mer vänster och män mycket mer höger enligt rapporter i både SvD och DN. Hur ska vi då kunna leda utvecklingen av vårt samhälle tillsammans?

Jag är övertygad om att vi behöver samtala om dessa könsskillnader och om orsaken till dem. Endast #tillsammans och genom att se och samtala om både skillnader och likheter mellan att vara, leva och verka som kvinna respektive man kommer vi att kunna leda utvecklingen av vårt samhälle. Vi måste våga fundera öppet och tillsammans över varför våra slutsatser kring vad samhället, landet och världen behöver skiljer sig beroende på vårt biologiska kön.

Foto av Justin Helms via Unsplash

Under sommaren har jag tagit till mig och fördjupat mig i intressanta funderingar kring detta från två olika tänkare och deras böcker, Lennart Koskinen och Jonna Bornemark.

Lennart Koskinen och hans bok “Vildmannen & vargkvinnan” från 1996 (!)

Här levandegör Koskinen gamla berättelser, sagor och myter, om att vara människa och de olika utgångspunkterna i att vara kvinna respektive man. Koskinen använder sagorna och myterna som modeller för och idéer kring hur vi ska kunna hitta en gemensam ideologisk plattform för att bygga (vidare?) ett jämställt samhälle. Han uttrycker det faktum att kvinnor och män är både lika och olika, vi är samma art men skilda kön. Han föreslår en syntes mellan särarts- och likhetsfeminismen. Motsatserna ”särart” och ”likhet” kan sägas stå för tes och antites. Kanske kunde begreppet ”syntes” fånga något av det vi söker? Syntesen förutsätter två poler med uttalade skillnader, men fångar dem båda i något ”högre” som bildas i spänningsfältet mellan de två. Därmed skulle vi kanske kunna ersätta striden om över- och underordning med en princip om ömsesidighet.

Jonna Bornemark och hennes bok “jag är himmel och hav” från i år.

Här närmar sig Bornemark en livets logik utifrån den högst biologiska och kvinnliga graviditetserfarenheten. En erfarenhet som kan ge oss en ny, annan förståelse för vad liv är och vilken relation vi egentligen har till andra människor och andra levande varelser. Jonna Bornemark pekar på att varken särartsfeminismen eller likhetsfeminismen hjälper oss tillräckligt nu. Ska man hårdra det kan man säga att där särartsfeminismen är inlåst i en tudelning är likhetsfeminismen inlåst i ena sidan (den traditionellt manliga). Jonna Bornemark förespråkar istället en ”paktiv” feminism som tar med sig graviditetserfarenheten in i hur vi filosofiskt förstår världen och hur vi praktiskt ordnar den. Kanske är inte uppdelningen mellan biologi och kultur det viktiga utan snarare vad vi kan göra med det som är oss givet.

Efter denna läsning är jag mer övertygad än tidigare om att, utöver genuspräglingen, även våra olika biologiska utgångspunkter, som kvinna och man påverkar hur vi ser på oss själva, varandra och världen. Och utifrån båda dessa utgångspunkter behöver vi skaffa oss gedigen kunskap om oss själva, som kvinnor och män, vilka vi är och vilka vi vill vara, innan vi kan ha ett fruktbart samtal om hur vi ska leda tillsammans och jämställt. Denna kunskap är central. För så länge samtalen och försöken till samarbete enbart grundar sig på känslor hos de inblandade uppstår ingen dialog i sak. Och då har vi förlorat förmågan att uppnå samsyn redan innan vi börjat. 

Tänk om vi kunde använda våra olika erfarenheter, som kvinnor och män, sätta ord på dem och samtala om dem och på så sätt närma oss varandra, på riktigt, för att leda världen tillsammans. Med en politik som gynnar kvinnor och män likvärdigt och jämställt. Idag är det uppenbart att vänsterpolitik gynnar kvinnor i större utsträckning och att högerpolitik gynnar män i större utsträckning.

DN avslutar ovan nämnda ledare med att fråga: “Är det här då ett problem? Givet hur polariserad den politiska debatten är numera kan det förstås bli trubbel på relationsfronten om män och kvinnor har radikalt olika värderingar…” Och de fortsätter: “Men det är värt att påpeka att det finns fördelar med att tona ned snarare än spä på de skarpare politiska motsättningarna.” Här håller jag inte med! Vi ska absolut inte “tona ned” politiska motsättningar. Vi ska samtala, diskutera, utbyta erfarenheter och byta perspektiv med varandra – i sak, med en gedigen kunskap som är integrerad med våra känslor.  Endast så kan vi till slut leda tillsammans, en förutsättning för att kunna erhålla och leda en majoritetsregering. Något som borde vara önskvärt för alla – för såväl vänster som höger, för såväl kvinnor som män – för en bättre värld.

 

Anna Kowalska Lindberg

Referenser: 

Dagens Nyheter. 2022. Är män och kvinnor från olika politiska planeter. 12 augusti.
https://www.dn.se/ledare/ar-man-och-kvinnor-fran-olika-politiska-planeter/ (Hämtad 2022-08-17) 

Svenska Dagbladet. 2022. Valet 2022: Här är de politiska klyftorna i Sverige. 3 juni.
https://www.svd.se/a/x8B0qn/valet-2022-har-ar-de-politiska-klyftorna-i-sverige (Hämtad 2022-08-17)

Dagens Nyheter. 2022. Gapet mellan hur män och kvinnor röstar växer. 16 augusti.
https://www.dn.se/sverige/gapet-mellan-hur-man-och-kvinnor-rostar-vaxer/
 (Hämtad 2022-08-17)

Lennart Koskinen, Vildmannen & vargkvinnan, Rabén Prisma, 1996.

Jonna Bornemark, jag är himmel och hav – en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser, Volante, 2022.