Någon är ansvarig för verksamheten. En chef. Eventuellt en ledare. Jag stelnar till. Här sitter jag som ledarutvecklare och frågar om allt annat än ledarskapet… Det bränner till i kroppen, kanske från magmunnen. Jag rätar upp ryggen, ger mer plats åt magsäcken, axlarna bakåt, svankar lite, drar in magmusklerna. ”Stolt atletisk hållning” brukar ledaren på Friskis & Svettis säga. Jag ser att översta delen av mitt huvud kommer utanför bild. Jag sjunker ihop lite igen.
Hen fortsätter: Anna, det handlar om moral. Inte bara om att få ansvar. Utan också om att ta ansvar. Att som ansvarig chef göra sig uppmärksam på eventuella brister, meddela vidare och be om hjälp och stöd. Hen avslutar: om man har stort ansvar behöver man också agera ansvarsfullt.
Jag påminner mig Jim Collins och det forskningsarbete han ledde för många år sedan om vad som gör att vissa företag bara blir ”Good” och andra företag blir ”Great”. Slutsatserna sammanfattades i boken ”Good to Great” (för övrigt en av få ”management-böcker” jag verkligen uppskattat och lärt mig något av). Det visade sig att alla ”Great”-företag hade en högsta chef som utövade ett ”nivå 5”-ledarskap. Ledare på nivå 5 uppvisar en kraftfull blandning av personlig ödmjukhet och okuvlig vilja. De är oerhört ambitiösa, men deras ambition gäller först och främst ”saken”, organisationen och dess syfte, inte deras egen personliga karriär. Som motsats till denna typ av ledarskap fann de att ledarna i de mediokra jämförelseföretagen snarare fokuserade på sitt eget rykte och sina egna personliga framgångar än verksamhetens syfte och långsiktiga framgång.
Det är alldeles för tidigt att jämföra och utvärdera hur olika länder tagit sig an och hanterat corona-krisen. Dessutom behöver vi först definiera vad som är en framgång och vad som är ett misslyckande. Men vi kan redan nu utvärdera l e d a r s k a p e t då vi vet att det är avgörande för att nå framgång. När jag tittar på de politiska ledarna blir jag överlag förfärad. Finns det någon som tänker på verksamhetens bästa framför sina egna möjligheter att bli omvald? Framför att komma väl ut i relation till andra? Jag ser väldigt få, om någon. Det jag ser och hör är att den ena skyller på den andra, om inte en annan person från ett annat parti, så på en annan del av offentligheten som gärna leds av en annan politisk färg. Jag letar förtvivlat efter en politiker som sätter ”saken” i första hand och sig själva i andra hand.
Tankarna återvänder till samtalet med enhetschefen och insikten om att makt behöver kompletteras med moral, ”Om du har stort ansvar behöver du också agera ansvarfullt”, och till metaforen som används för att beskriva nivå 5-ledaren, spegeln och fönstret. När det går bra för ett företag med en nivå 5-ledare så tittar ledaren ut genom fönstret och söker efter förklaringar utanför sig själv, hen hittar andra personer och omständigheter som bidragit till framgången, och kan till och med hänvisa till tur. Om det går dåligt så tittar hen i spegeln och funderar över vad jag gjorde fel och vad jag kunde gjort bättre. Tvärtom gäller för den andra sortens ledare. De tittar gärna i spegeln när det går bra, men tittar ut genom fönstret för att hitta någon annan att skylla på när det går dåligt.
Jag tittar ut genom mitt fönster i arbetsrummet. Tack du fina enhetschef för ett samtal som fick mig att sortera mina tankar. Det är hög tid att utvärdera ledarskapet. Ansvar kräver ansvarstagande. Makt kräver moral.
