Jag förbannar min egen prägling som flicka och dotter. Denna prägling på att vara präktig, göra det som förväntas av en flicka och dotter – duktig, hel, ren, städad, kontrollerad, fixad, söt, sminkad, glad, positiv, trevlig, perfekt, inte arg (bara ledsen), lojal, trogen, lydig, tyst, ta hand om andra, ha tålamod (din tid kommer) och så vidare… Önskar just nu att jag vore präglad på att vara grabb och son, att inte behöva förklara och försvara, för mig själv och för andra, att inte behöva ha denna inre brottningsmatch kring om jag är värd egen tid eller inte. Tänk om jag vore präglad som grabbarna och sönerna! Att få ha slarvmån, inte vara den perfekta svärdottern, att helt självklart tänka på mig själv och mina behov före andras. Att få känna det självklara i att jag behöver (och är värd!) egen tid för återhämtning, egen tid för att tänka nytt och stort, jag som har ett så viktigt jobb som kräver så mycket.
Jag gläds över min 50-årsfest i början på sommaren. Jag hade länge sett fram emot den och temat som jag valt med omsorg: Lite mer galen. Jag har ett sådant uppdämt behov av att få vara lite mindre präktig och lite mer galen och har saknat en arena för detta de senaste åren som egen företagare. Tidigare i livet har jag spexat, organiserat eller oorganiserat på KTH och/eller hos mina olika arbetsgivare t ex på en helt vanlig sommar- eller julfest. Jag startade till och med en spexgrupp på en av arbetsplatserna för att stå ut med känslan av maktlöshet som ung kvinna bland äldre herrar (”Jurassic Park”) under slutet av 90-talet.
50-årsfesten blev för mig den perfekta arenan för att få vara lite mer galen! Bara att få spela in en ’lite mer galen’ inbjudningsfilm ett halvår innan var enormt lustfyllt och energigivande. Dessutom att få klä sig ’lite mer galet’, inte behöva tänka så mycket på att vara snygg då jag också fick omge mig med andra som klädde sig på samma tema. Kan klart rekommenderas!
Men oj vad jag funderade på vad som vore ”lite mer galet” och roligt att göra för en kvinna! För en man finns hur mycket inspiration som helst på nätet. Per Andersson och Bob Hansson till exempel. Ja, det blir galet kul på en gång! Byt kön på dessa och vad händer? Att som kvinna göra en struttande och sprudlande entré på Bingolotto i manskläder hade inte varit roligt. Hade det varit roligt att en kvinna startar sin egen föreställning med att, som Bob Hansson, i fullständig extas jaga fram och tillbaka på scenen i 110 km/h och elda igång publiken?
Jag landade till sist i slutsatsen att Mia Skäringer (såklart, vem annars?) har hittat det. Att gå in på en scen och visa sig så som Gud har skapat oss – DET blir roligt och är galet att göra som kvinna. Med dallrig mage och hängande bröst. För så visar vi oss aldrig. Det är som Anna Mannheimer uttrycker det, vi klär ut oss till kvinnor varje dag. Vi börjar underst med hjälp av Spandex och push-up bh… – så är magen, rumpan och brösten fixade. Och sedan kan vi ta resten, kosmetikan bokstavligt och bildligt talat.
Kvinnor – det är hög tid att vi tar oss mer egen tid och blir lite mindre präktiga och lite mer galna! Världen behöver det. Det är inte det att det saknats kvinnor som haft talang för att förändra världen. De har bara inte ”haft tid”. Det är så tänkvärt det som Brigid Schulte uttrycker så väl i The Guardian (21 juli i år): ”Vad skulle hända om alla vi kvinnor bestämde oss för att lite oftare besöka och ta en kopp te med oss själva, lyssnande till våra egna samlade historier medvetna om att de är värdefulla bara för att de är sanna? Jag skulle älska att se vad som händer därefter.”
Så, ta en kopp te med dig själv och se vad som händer!
