Jag är övertygad om att om du ska utvecklas så måste du b e r ö r a s. Det måste bli känslomässigt. Något måste hända i dig, i din kropp. Du behöver känna något. Och det är där romanerna kommer in.

När tittar du ut genom fönstret? Och när tittar du dig själv i spegeln? Ansvar kräver ansvarstagande. Makt kräver moral. Här funderar jag över det politiska ledarskapet i corona-tider i min senaste blogg.

Kommer jag i och med Anima kunna ge mitt bidrag till att göra denna värld till en bättre plats? Utgångspunkten för vår ledarutveckling är HUR, då det inte främst är VAD du gör utan HUR du gör som får människor att vilja och välja att följa dig.